Onsdag, 1 April, och inga aprilskämt i vår närhet. De få gångerna internetanslutning finns tillgänglig på kontoret, vilket just idag funkat ovanligt bra, känns det verkligen lyxigt att kunna kolla mail och göra sig uppdaterad. Ska vi föra över dokument till våra datorer från de andra tjänstemännens är det helt enkelt usb-minnen eller utskrifter som gäller, om det finns bläck i skrivaren. Men idag har det blivit många ”YES” och ”kolla, jag är inne!”.

 

 

 

Igår fick vi en genomgång av problematiken kring biljettlösning för spårvagnarna som ska gå på spårvägen när den är klar. Till detta har de anställt indiska Ajay Gupta, projektets och Sweroads alldeles egna biljett- och  biljettavgiftsinsamlingsingenjör, Ticketing and Fare Collection Engineer som det står på hans visitkort, eller bara ticketing expert som han själv presenterar sig som. Kinesernas lösning gillas inte av beställaren, ERC – Ethiopian Railway Corporation – och mitt emellan sitter Sweroad för att driva frågan framåt. För att få lite friskt blod i tankegångarna ska två av oss grotta ner oss rejält i denna fråga de kommande 6 veckorna.

 

 

Vår glada 3-barnspappa och tillika chaufför, Derege, kör oss till och från jobbet, vilket inte är så ”bara”. Trafikskyltar existerar inte, trafikmassorna i rusningstider är enorma och tutor används flitigt, dock inte för att rätta folk, utan mer för att visa ”här-kommer-jag”. Vi har dock knappt sett några trafikolyckor på vägarna och även om merparten av fordonen är gamla har mycket få medelhavsbucklor i plåten. Dels kan det vara för att det sällan går särskilt fort, men sen förklarade Derege att det är det påkörda fordonets ägare som bestämmer hur mycket det kostar att laga skadan. Kostnaden överdrivs lätt och då trafikpoliser syns i vart och vartannat gathörn går det liksom inte att smita.

 

Igår efter lunch tog Derege med oss till ett riktigt härligt kaffeställe, där vi förutom en riktigt svart kopp kaffe fick vara med om någon slags ceremoni med nyrostade kaffebönor. En äldre man med en stekpanna fylld med rykande heta bönor kom ut bland borden och viftade röken på oss med en spatel. Luktade det inte kaffe i lokalen innan så gjorde det det då, ögonen sved och även näsan fick sig en omgång vid den oundvikliga inhaleringen. Kan man bli hög på röken från nyrostade bönor så blev vi definitivt det då.

 

Vi hörs!

 

Hälsningar från ett småsvettigt kontor

Carl, Julia, Johan, Filippa